Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bemödade bemödat
be·möd·ar●göra ansträngningar
för visst syfte
psykol.JFRcohyponymmöda sig
hon bemödade sig om att göra ett gott intryck på pojkvännens föräldrarbemöda sig (om/med ngt/att+V/SATS), bemöda sig (att+V)sedan 1506brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. bemödha sik; till lågty. bemoden ’bemöda’; jfr möda
Subst.:bemödande