Svensk ordbok 2009, webbversion

bemö´da sig verb bemödade bemödat be·möd·ar●göra an­strängningar för visst syfte psykol.JFRcohyponymmöda sig hon bemödade sig om att göra ett gott in­tryck på pojk­vännens föräldrarbemöda sig (om/med ngt/att+V/SATS), bemöda sig (att+V)sedan 1506brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. bemödha sik; till lågty. bemoden ’bemöda’; jfr möda Subst.:bemödande